när vabben blir väldigt vacker.

Det har vabbats en hel del här de senaste veckorna. I måndags gjorde vi pompoms. Det var enkelt och blev väldigt fint tycker vi.

Och visst är såna där magiska vabbdagar bara alldeles underbara? Den feberfria dagen innan man kastas ut i verkligheten. Pigg, glad och med ork att pyssla och leka obehindrat. Och det känns som man har all tid i världen.  Dessutom hade vi helt plötsligt världens snyggaste röra framför oss på bordet. Gårdagens vattenkaraff, pompomskrufs, sax, leklera, ljusstakar och allt blev till en vacker tavla. Så fint så fint. Och en stålande sol.

Sen satte vi på oss en massa kläder och gick ut och handlade ingredienser till kanelbullar. Jag har aldrig gjort kanelisar förr (tro't eller ej men det är sant) men Vincent ville så himla gärna ha bullar. Klart han skulle ha bullar tänkte jag. Det gick sådär kan man säga. Enligt receptet skulle det ta 2 timmar. Det tog 5. Enligt receptet skulle det vara 250 grader 10-12 minuter. Jag tyckte jag hade marginalerna på min sida och satte timern på 8 minuter för säkerhets skull. Jahapp.

Vincent grät och sa att han ville ha bullar som ser ut som bullar ska se ut. Det var första och sista gången jag bakade kanelbullar. Jag hör inte hemma i köket helt enkelt. Detta är nu bevisat.

Nästa dag var det jobb och då ringde dagis på eftermiddagen och sa att Vincent hade 39,5 i feber. Och så vabbade vi resten av veckan igen. Jahapp.

Ha en fin söndag i kylan.

Kram-

Bagarn aka Helena