parkour.

Igår kväll hade Zachs Parkourgrupp årets första uteträning. Jag var redo med kameran i högsta hugg. Eller lägsta rättare sagt eftersom jag stundtals låg raklång i en sandlåda...

Imponerande spänst, styrka och balans. Minst sagt.

en klosstad med fullkomlig yttrande- och konstnärsfrihet.

Jag vill börja med att varna för ett otroligt långt inlägg. Bara så ni vet. Någonstans läste jag att ett blogginlägg inte bör innehålla mer än 4 bilder. Den informationen passerade mig väldigt fort vilket ni ett par scroll neråt kommer bli varse.

Igårkväll byggde vi en stor tågbana på köksgolvet. I samma stora låda som tågbanan förvaras finns också en hel massa träklossar i allsköns färger. När vi satt där och lekte tänkte vi att det vore väldigt roligt att dekorera de där fina klossarna lite grann. Då blir de ju ännu mer användbara och skojsiga. sagt och gjort. Samtidigt lyssnade vi på mellofinalen på TVn. Emellanåt fick vi avbryta måleriet med spontandanser. Till exempel när Top Cats spelade. Då skulle vi hoppa omkring som guttaperkor tyckte Vincent.

Ok, vart var vi. Jo, fram åkte alltså Posca pennorna. De är så användbara så det är inte klokt. Jag har till och med graffitimålat en brödrost med Posca en gång. Kolla här om du vill se hur det kan gå till.

 Fokus flyttat från tågbanan till klossmåleri. Vi sitter....

 ....och ligger...

 ...och ligger ännu mer...

- "Jag klickar på dig mamma". Japp. Gör det du.

 Gubbarna i sin fulla färgprakt.

 En robotkemist i volangklänning som även kan förvandlas till...

 ...en robotbrandman i finkläder.

 Och en robotflicka med pirathatt.

 En piratgubbe som cyklar.

 En robotgubbe som har en motorcykel på huvudet. Ok det är kanske inte alldels tydligt men hör man vad det föreställer så ser man ju såklart direkt!

 En hjulbent gubbe med stor mustach.

 Och en stad. Kyrkan är ombyggd till nattklubb på kvällen och Lek&Buslandet dagtid.

 Med en felstavad graffitivägg.

 Ungdomarna i den här staden älskar skolan. OCH har ett politiskt engagemang. Fint det.

Man får se ut hur man vill i vår stad. Där finns en laglig graffitivägg där man kan säga vad man tycker på ett konstnärligt sätt. Om man vill.

Fin söndag önskar jag er alla i solskenet. I början av veckan ska det bli riktigt härligt vårväder. Äntligen!

Kram-

h.

vincent och wilde = bästisar.

Vad gör man när man har Vincents bästis hemma på lekbesök? Jo man lär honom bus. Som att åka på madrass nerför trappen. Hur kul som helst hade vi. Och det är lika roligt för vuxna som för barn.

Jag lovar.

Kram-

h.

minimodellen molly.

 

Inspirerad av Adele Enersen och hennes babybilder ville jag prova att göra egna med min lilla favvomodell Molly. Som jag för övrigt är plastismoster åt.

Jag håller Molly för första gången på juldagen. Då var hon 4 dagar. Lilla hjärtat.

Kram-

h.

luciasmurfen.

Vår lilla Vincent var väldigt bestämd när han sa att han ville vara en smurf i luciatåget på dagis...

...och då var det bara för hans mor att ta fram symaskinen.

Klart man blir såhär glad när man får vara preciiiiis som man vill.

Länge leve mångfalden. Även i luciatåget.

Hoppas ni också haft en fin lucia.

Kram-

h

graff-cravings.

Idag är vi sugna på grafitti, jag och Vincent. Zach är på Big Power Meet med sin kompis och hans familj. Jag får väl vänta på att han ska komma hem. Det är ju ändå hans sprayfärger. Vi skissar så länge.

Lillfisen får nöja sig med papper och penna. Och sax. Han klipper ut sin grafittiskisser. :-)

 Montana Black, 24-pack, beställda från Highligts.nu.

 Zachs senaste målning. Han har talang den grabben. Mamma och pappa är stolta över vår lilla graffare.

Ha en fin dag!

Kram-

h.

en fin morgonbukett plockad mellan regn och regn.

 Den hala fläcken jag beskrev i förra inlägget är just i nedre kanten på bilden. I skarven mellan vardagsrum och matrum. Där vurpar folk hela tiden. Numera får man inte under några omständigheter ha på sig strumpor i vårt hus. 

På bilden syns mitt 4-i-1-skåp som jag visat här. DIY Tine K-lampan över matbordet har jag också gjort ett inlägg om tidigare, nämligen här, även med en arbetsbeskrivning om hur jag gjorde skärmen.

Tidigt imorse innan resten av huset vaknat tog jag och lillen in en bukett blommor från trädgården. Som vas använder vi en gammal brun 2-liters glasburk som nog använts inom vård/apotek/kemi eller liknande. Den är etsad med ett nummer i botten. 25 kr på Erikshjälpen är en prisnivå jag gillar.

Har ni tänkt på hur underbart allt doftar såhär års och i synnerhet direkt efter en regnskur? Det är så man får nypa sig i armen det hårdaste man kan för att förstå att det är verklighet. Eller att ett litet barn säger att det bajsat i byxan. Det kan också få en tillbaka till verkligheten illa kvickt.  Inte minst doftmässigt.

Senare på förmiddagen fick jag en otroligt vacker bukett av mina underbara killar. Liljor, rosor, nåt grönt, nåt lime och nåt rosa. I cellofan och med tjusiga band och silkespapper. Fint som attans. Jag blev väldans glad.

Hoppas ni alla mammor, mödrar och  morsor haft en fin Mors dag.

Kram-

h.

den afrikanska räddningen.

äromdagen var det stängt på dagis och studiedag i skolan. Jag och barnen åkte på utflykt till ett riktigt favvoställe för alla barn. Skärmarbodabergen mellan Nora och Örebro. Det är ett område med jättestora klippblock och branter där grottor bildats som är jättekul att klättra och krypa runt bland. Klättrar man upp på höjden är det superfin utsikt. Perfa picnic-place!

Vi skulle gå den korta rundan tänkte jag, Vincent orkar ju inte gå så himla långt. Helt plötsligt, eller nja...efter ett par timmars lek och fika, kom det en skylt "Välkommen till Mogetorps stignät" och då befann vi oss på Bergslagsleden. Vi hade då gått gaaaanska långt med andra ord. Vincent hade en lång stund tidigare vägrat gå en meter till så jag fick bära. Jag hade kramp i armar och axlar vid det här laget. Det var då jag kom på en alldeles lysande idé.

Jag var i Ghana på tjänsteresa i vintras. Det var en jäkla tur. Duken fick agera bärsjal á la africa. 2 knutar och sen var det klart! En otroligt smart grej.

 Vi gick och gick innan vi kom tillbaka till bilen. Vincent tyckte det var konstigt att sitta på min ygg och sa till en början : Jag vill inte sitta här inne mamma. Sen tror jag han gillade det. Vi hann även med lite annat än att gå vilse.

Trädklättring, fina stenfynd och fika avlöste varandra.

Grimaser. Så himla kul.

Så här snygga är vi!

Vincents läskigaste min. Huuu så rädda vi blev.

Trevlig fredagskväll önskar jag er!

Kram-

h.

Blå himmel och vinden i håret. Vilken påskafton vi haft. Lovely! 

Mina barn gillar att hoppa. Men vem gör inte det? :)

Vincent, snart 3 år, på studsmattan tidigare idag.

Zach trixar på brädan. 11 år då fotot togs. Branäs Big Air 2010.

Har det här blivit en fotoblogg? Nej, det hade jag inte tänkt men fotografering är ju också kreativt. Eller hur? Imorgon tänkte jag dock visa lite bilder från vår tavelvägg i hallen. Jag är en tavel-fetischist också. Inte bara stol-sucker. ;)

G'natt vänner.

Sleep tight and don't let the bed bugs bite!

Kram-

h.

deadliest catch?

Nä, kanske inte Berings sund, 20 meter höga vågor och galna vindhastigheter men väl en liten krabbfiskare.

Jag längtar mig blå efter stekande sol, "livsfarligt" krabbfiske och smältande mjukglassar. Men snart så. Det är på g. Det känns. Trots att det regnar i min lilla stad den här morgonen.

Förresten, brödbaket lyckades. Jag är jätteförvånad. Det är andra gången jag lyckats få till ett bröd som inte smakar jäst. *nöjd*

Ha en härlig Långfredag!

Kram-

h.

Vem behöver städhjälp?

är rinner snoret fortfarande och febern är inte ännu helt borta. Därför fick det helt enkel bli så att vi ringde in städhjälp. Man måste ju inse sina begränsningar. :)  Det är en lokal förmåga som rycker in när dammråttorna vuxit sig stora som illrar. Han är flitig som bara den. Idag moppade han både köket och hallen innan han blev trött. Än så länge städar han bara på prov. Vi får väl se hur mycket han orkar nästa vecka.

Ääända in i hörnen ska det bli rent. Som sagt- noggrann och flitig. Gillas! ;)

Fanns den nån liten fläck på hallgolvet (vilket knappast är troligt att det gjorde;)) så blev den inte långlivad kan jag lova.

//Snor-monstret