upphittat kakel.

Bild från IKEA's Livet Hemma. Så jäääkla snyggt och fräscht tycker jag. Cleant liksom. Som man säger i Amerika. :) Rostfria luckor har vi också.

Idag när vi var nere i stugan (eller stugorna för vi har ju "dessvärre" 2 st att underhålla. I-landsproblem, jag vet.) gick vi och kollade lite i ena boden vid den stugan där vi i princip aldrig är. Där hittade vi en massa kakelplattor som fortfarande låg i sin kartong i ett av skåpen. Vita 15x15 plattor. Ser ut som det är den storleken på bilden ovan. Jag mindes att jag sett de ligga där för en massa år sen när vi röjde upp men det hade försvunnit ur minnet. Eftersom vi nu måste göra om väggarna i köket efter fönsterbyten så tänkte jag att man kanske skulle ta och använda de där plattorna. Helkakla ända upp till taket. Vi har haft glasskivor som stänkskydd med en tapet bakom och det är ju enkelt att förnya sitt kök genom att bara byta tapet. Har man kaklat så har man liksom... 

Nu behöver jag råd. Kakla eller ny tapet bakom glasskivorna?

Såhär ser köket ut nu efter fönsterbytet häromkvällen. Glasskivan över spisen syns, den närmast i bild är nerplockad. Bänkskivorna vill jag måla vita. Tänker att det borde funka med golvfärg. Den är ju väldigt hård och tålig. Vad tror ni om det? Mitt emot den här långa bänken och spisen har vi kyl/frys, diskbänk och diskmaskin. Min tanke är då alltså om man skulle ta och sätta kaklet på den väggen som syns i bild + den mitt emot och även den i bild med det höga smala fönstret. Alltså 3 väggar. 

Bu eller bä? Ris eller ros? Good or anus?

Tacksam för alla kommentarer, tankar och idéer. Kom igen nu alla ni anonyma läsare. :-)

Kram-

h.

hallen kan vänta.

h my lord vilken dag. Det är inte klokt att kunna sitta nästan naken i solen på en sten nere vid sjökanten innan björkarna ens slagit ut ordentligt. Inte klokt men alldeles alldeles underbart. Det skulle ju bli bilder på hallen sa jag i förra inlägget men det får vänta. Den här dagen håller jag gärna i kvar i hjärtats känslorum. Länge.

Det här är den näst bästa påskhelgen jag upplevt. Den bästa var för 12 år sedan. Lika fint väder som nu. Jag satt på en bänk utanför USÖ, njöt av solen och väntade på att värkarna skulle komma igång. Nästa morgon kom han. Den finaste lilla pojke jag någonsin sett. Men jag var ensamstående med mitt lilla knytte. Att inte ha någon att dela den största av glädjor med var en djupare sorg än det faktum att mitt barn bara hade en förälder. Nu är vi två vuxna och två barn. Och det är våra barn. Jag är deras mamma och han är deras pappa. För föräldraskapet sitter inte i generna, det sitter i att lära cykla, att lägga peng i vattenglaset för första tappade tanden, att ta de där snacken om känslor och utanförskap, att filma varenda skolavslutning på knaggig videokamera, att säga nej till att spela tv-spel när solen skiner och att skjutsa på träning flera kvällar i veckan året runt. Såna grejer. Att finnas där och att älska. Av hela sitt hjärta.


 Hoppas ni, mina vänner, haft en lika fin dag som vi.

Kram-

en salig h.