Igår var jag, Zach och hans kompis i Västerås på Art of the streets. En turnerande graffitihyllning med livemålning av Ikaroz. Han är helt övergrym. Jag kan inte fatta hur man kan få målandet att se så enkelt ut. Kolla hans blogg för fler av hans bilder, här. Jag målade en liten Mami på deras öppna vägg. Men åååh så svårt det är att hantera en sprayburk. Och inte växer självförtroendet när Ikaroz står på andra sidan väggen och bara myser med sina burkar och till synes utan minsta ansträngning får finaste konstverket att växa fram... Bara att träna I guess. En sak är säkert, jag ska jobba stenhårt för att vi ska få en laglig vägg här i Lindesberg. Hur skulle det se ut om jag stod nere vid järnvägen mitt i natten och målade? Nä det går ju inte.
Övre bilderna: Daniel Diaz aka Ikaroz. Min Mami fick leva en stund. Sen ville någon annan testa sina färdigheter. Mr Rastafari bredvid mig var väldigt hälpsam och förklarade de olika capsen väldigt pedagogiskt. Tack för det.
Och så skickade jag in ett bidrag till en fototävling. Gå gärna in på deras sida och rösta på min bild om ni tycker den berättar en historia. Det är nämligen det som är kravet. Att man ska börja tänka, fundera och undra över fotot och dess historia. Rösta kan man göra här! För att få rösta måste man dock registrera sig men det tar 30 sekunder. Just do it! :-)
Jo visst är den läskig. Obehaglig. Man undrar vad det är som händer egentligen? Förklaringen till det finns i bildens beskrivning på tävlingssidan. När jag såg den i kameran knöt det sig lite i magen. Mäns våld mot kvinnor är ett ämne som jag berörs väldigt av eftersom jag har personliga erfarenheter. Svartvitt kändes självklart och jag tycker den berättar en viktig historia men förklaring var nödvändig kände jag.
Visst ni att enbart i Sverige dödas 17 kvinnor varje år av sina män? Och hur många kvinnor får dagligen leva med fysisk och psykisk misshandel? Och hur många barn tvingas se sina mödrar utstå detta? Och hur skulle man själv regera om man misstänkte att detta försiggick i en familj man känner? Det tål verkligen att tänkas på. Både en och två gånger.