bobacks barnarbete & bygg AB.

Bildmaraton av Zachs nya rum.

Gardinen är egentligen ett gammalt fint lakan jag ärvt av min farmor. Ni vet ett sånt med spets och monogram. Jag ville göra nåt annorlunda och eftersom Zach önskat en randig gardin i lila, svart, vit och orange tänkte jag att det enklaste är ju att fixa sig en egen. Så jag tog fram de fina sprayburkarna vi använder till graffiti och sprayade en gardin helt enkelt. Zach blev jättenöjd och det var ju mission complete. Jag taggade den självklart. Det måste man har jag lärt mig. Väggförvaringen är IKEAs väggskåp, dvs köksstommar. Elementskyddet platsbyggde Freddan av mdf och det blev en praktisk liten hylla längs med hela väggen. Tavlan är Roy Lichtensteins Barking dog som jag köpte på Guggenheim i New York förra året.

 

 

En självförtroendeboost på spegeln. Inspirerad av den där roliga videon LMFAO-Sexy and I know it. Har ni sett den? Om inte, kolla HÄR! 

 

Här ute skymtar hallen. En ny graffiti med barnens namn made by me på väggen. Kass skärpa ser jag nu men det får vi leva med.

Orkade du ända hit ner? Imponerande!

 

Det här rummet var det vi tyckte var det absolut finaste när vi köpte huset. Det var liksom så fint att vi inte riktigt tyckte det var alls nödvändigt med någon rust här. Det var ganska nytt laminatgolv (ca 15 år. Jaja vet. Men allt är faktiskt relativt och ni skulle sett resten av huset. I rest my case.) och bra lite halvgulnat tak. Det var näääästan så man uppfattade det som vitt. Tapeterna satt faktiskt uppe på väggarna och var inte lappade eller flagade. Fint som snus. Men de var gammelrosa med blommor av oklar art. Hmm...här blev det problem. Gammelrosa med blommor var inte riktigt vad Zach sett framför sig när han drömde om hur han ville ha sitt rum. Och allt eftersom resten av huset blev vitt (som i VITT, inte halvgult) och renoverat så kände vi att det var dags även för finrummet att få sig en omgång. Nya fönster, bort med gamla inbyggda garderober, ny gips på väggarna, takmålning, tapeter och nytt golv.

Allt detta arbete tog 2,5 vecka för mig och Freddan. Vi slet rätt hårt på kvällar och helger får jag nog ändå säga. Och en söndag kände Vincent sig som Byggare Bob himself och ville vara med på ALLA moment och det var tur för då gick det undan. På förmiddagen slipade Freddan spacklet, på lunchen tapetserade jag hela rummet och på eftermiddagen la vi golvet. Och Vincent var med på allt. Får inte jag nåt kemistjobb efter disputationen nästa år så startar vi en firma. Familjen Bobacks Barnarbete & Bygg. Nåt i den stilen.

Medan jag fotade bilderna lyssnade jag på Promoe och den här låten riktigt högt. Sååå jäkla bra tycker jag. Lyssna på texten.

Idag har jag haft ÄNNU ondare i lår och rumpa. Dag 2. Har aldrig någonsin haft sån träningsvärk i mitt liv. Vilken pärs. Imorgon kommer det kännas bättre. In shallah.

Kram-

h.

ett parkeringshus för 15 pix.

Det där med taklister har aldrig varit vår grej. Vi tycker det är överflödigt. Den där bohemiska ruffa känslan är mer vår melodi. ;)

 Till och med snygg insida.

Vår yngsta son har ärvt mammas sinne för sakletning. Det visade han prov på för ett tag sedan när vi var på Erikshjälpen och han fick syn på en gammal resväska. Han var som en kooordinatprogrammerad missil och bara marscherade fram till väskan. Greppade den bestämt i handtaget och sa högt: Mamma, jag ska köpa den här till mina bilar! Sagt och gjort. Hela 15 kronor fattigare och med en mycket nöjd son som själv lämnade pengarna till tanten i kassan. Han bar dessutom själv ut den från affären minsann. Så himla sött. Och häromdagen när stora sonen såg en sån där bullig gammal colaflaska sa han: Snygg flaska! Det värmer hjärtat i den här mamman som kan se potential i det mesta i skrotväg.

Vi har ju resväskeförvaring sedan tidigare i form av en Lattjolajbanlåda om man kan se här och vimplarna kan man se mer av här.

Och visst är väskan fin??

Vet ni förresten vad Freddan sa till mig häromdagen. Jag skrattade så jag nästa ramlade omkull. Såhär sa han när vi diskuterade nån pryl som jag inte riktigt minns vad det var men som jag antagligen inte ville skiljas från: -Du är ju för fan som en kråka! -En kråka? Du menar en skata? Det är väl dem som samlar på allt möjligt konstigt? säger jag undrande - Nä. Jag menar en kråka. Som han den där kråkan i Mamma Mu. Har du inte sett hur det ser ut hemma hos honom? Det är ju grejer precis överallt!

Obetalbart! Så jäkla kul. Han är allt bra skojig min lilla sotare. Även om han just här kanske inte menade att vara så väldigt skämtsam. Men man väljer väl hur man vill tolka saker som folk säger till en eller hur? Och man kan ju inte hålla på och ta åt sig av allt tok man hör. ;) Och märks det att det skönlitteratur på Nobelpris-nivå som gäller här hemma? Mamma Mu och Kråkan åker rutschbana's skapare är en given vinnare nästa år. Äntligen!

Och ikväll har jag sytt en grej till en bekant som jag hoppas hoppas hon kommer gilla. Jag visar den imorgon. Vill inte riskera att visa den här ifall hon läser. No sneak peeking Marie! :)

Plastlådor med lock för under-sängen-förvaring i all ära men nog fasen är det här ett bättre, miljövänligare OCH snyggare alternativ?

Kram-

Kråkan

den nattliga björnsaxen är numera ett minne blott.

I somras tröttnade jag på att hälla ut legot, plocka tillbaka legot. Och framför allt tröttnade jag på att trampa på legot på nätterna. Dagtid kan man ju manövrera runt de små rackarna som smitit undan lådan men på natten. Oh my lord. Björnsax säger jag bara. Det är i allafall så jag föreställer mig att det känns att stoppa foten i en björnsax. Finns det nåt som är mer smärtsamt än att trampa in en 2-pluttare i hålfoten? Nä. Jag tänkte väl det. Så jag sydde helt enkelt en rund förvaringspåse till smålegot. En stor cirkel med kanal runt om. Jag gjorde 4 hål för att kunna dra ihop påsen. Snörningen virkade jag av mattrasa. En lååång orm av luftmaskor. Nu kan man lägga ut den på golvet, leka leka leka och sen bara dra ihop den när man anser sig vara klar. Lätt som en plätt! Problemet är bara att den är lite för kärv i materialet för att löpa som den ska i kanalen så den ska bytas ut mot nåt syntetsnöre. No more björnsax med andra ord.

Den virkade sittpuffen jag gjorde i somras syns också på några bilder. Den gillade Vincent så mycket att ha helt fräckt lade beslag på den mitt framför ögonen på oss andra och bar upp den till sitt rum.

Idag har jag haft en suuuperkreativ dag och massor med energi. Guud så härligt det är när de dagarna infaller. Och så har jag har löptränat i det vackra vädret. En längre runda med lite intervall och backträning. Phu så jobbigt men jag har värsta bästa spring-tjejen att träna med som får mig att ta i lite extra. Totalt denna vecka mellan 25-30 km. Hoppas detta håller i sig... Och sen  har jag spraymålat en ny gardin till Zachs rum. Jo ni hörde rätt. Sprayat. Med våra graffitiburkar. Zach ville ha en randig gardin i färgerna lila, svart, vit, grön och orange. Klart grabben ska ha det. Mami fixar! Och bra blev det. Ni ska snart få se!

Avslutningsvis vill jag säga: GRATTIS Johan Olsson till den fenomenala Världscupsegern idag i herrarnas 15 km fristil. Och  vilka fina skidor han hade. Hatten av till vallateamet!

Trevlig helg till er alla!

Kram-

h.

latjolajbanlådan.

Kan man bli beroende av dymo? Ja!

Minns ni den gamla kofferten jag fyndade på loppis för en minimal peng? Jag sa att den inte skulle få behålla sin bruna skepnad så länge och det fick den inte heller. Numera är den vit och har förvandlats till en latjolajbanlåda. Ett par strykningar av valfri färg och några snabba knäppningar på dymon- Klart!

Jag måste verkligen tacka DoreDoris (Uppmaning: kolla hennes blogg! Jättefin!) för inspirationen. Eller förresten, i det här fallet snackar vi stöld. Ren rip-off. För den här idén var så jädrans bra att jag snodde den rakt av. Fast jag frågade henne först om jag fick och ideér är till för att snos sa fina fröken DoreDoris. Hon hade snott den av Brigg. Undrar vem Brigg snodde den av? Jag älskar såna där kedjereaktioner. Som ringar på vattnet. Och det är väl egentligen precis det som är inspiration. Ringarna reser över en yta och träffar de något kan dem bromsas en smula, förändras en aning, innan de fortsätter sin vidare färd.

Hell yeah, inga taklister. Än. *3 år senare* Men snart så, ska bara byta lite fönster först.

Tjusigt spänne på ovansidan av väskan. Jag klippte av remmen vid handtaget och limmade fast alltihopa för att barnen inte ska behöva krångla med spännet när de vill öppna väskan och höra alla roliga ljurläten som ryms i latjolajbanväskan. Hoppas ingen noshörning eller annat konstigt djur ger ifrån sig ett ljud för isåfall kommer jag inte kunna hjälpa dem identifiera lätet.

Zach (12 år) kom nyss och sa -Mamma jag har bestämt mig. Jag ska bli vegetarian nu. -Jaha, ok, sa jag. Det går väl bra om det är det du vill. Är man vegetarian är det extra viktigt att äta sånt som innehåller mycket proteiner eftersom man inte får i sig det från kött. Som bönor, linser och sånt. Det måste man äta varje dag, men du gillar ju grönsaker så det kommer gå finfint. -Jag ångrade mig nog. Jag vill inte va en vegetarian längre.

*hahaahaaa*  Härliga ungar!

Slutligen en fråga till er mina kära datahackers. 

Har ni färgkalibrerat era bildskärmar? Jag tycker att mina bilder se ok ut när jag redigerar dem på min dator men om jag sen kollar på dem på en annan skärm kan de vara så skrälliga och skräniga så man nästan drabbas av tinnitus. Alla nyanser vill höras mest liksom. Typ som om man hade åttlingar eller nåt. Så hur gör ni för att få bra färgåtergivning och såna där mjuka sköna nyanser i era bilder?

Kram-

h.

förvaring för finporslin.

incent har en faiblesse för att duka fint och bjuda på kalas. Repertoaren är minst sagt fantastisk och ibland ganska oväntad. Idag bjöds vi till bords på vardagsrums-
golvet och serverades chokladsmet. Bara det. Inget annat. Jättegott var det såklart. Häromdagen var det en man-tager-vad-man-haver-soppa på trappen gjord på färska råvaror direkt från trädgården. Gräs, löv, sten, vitsippor, pärlhyacinter och, här kommer det oväntade inslaget, räkningar! Genialiskt! Det är ju så man ska göra. Koka soppa på räkningarna och servera i sin allra finaste terrin. Jag trodde jag hörde fel och frågade igen vad det var han hade i soppan men jodå. Han sa räkningar. Undrar vad han menade egentligen. Kan ju knappast menat räkningar i vår vuxna bemärkelse. Kanske siffror. 

Hur som helst har han förvarat sitt tjusiga kinesiska porslin (Made in China ni vet;)) i en skokartong. Knallorange, vilket i och för sig är fint, men med Nike-loggan över hela sidan. Mindre snyggt. Därför klädde jag om den idag i ett tyg jag hittade i stugan. Tyg, spraylim och dymo var vad jag använde mig av. Jag tror tyget kommer från Freddans mormor. Det kändes härligt att barnbarnsbarnet kunde finna glädje i samma tygbit som mormor Ellen en gång i tiden tyckte om. Återbruk at its finest. Dessutom länkades detta vidare genom att porslinslådan får bo i min kära Farmors gamla skånska drängaskåp som jag ärvde. Det skåpet fick nämligen flytta från vardagsrummet in till Vincents igår och nu ryms alla spel, pussel och lite till där.

Vincent, Mormor Ellen och Farmor Greta på en och samma gång.

Jag har kvar det ljusblå hyllpappret som Farmor satte dit för många herrans år sedan. Tycker det är jättefint. Hon hade bra smak. Min underbara Farmor.

Kram-

h.

 

Vincents vimplar.

åhär blev vimplarna jag sydde i fredagskväll. Kunde inte riktigt hålla mig....Ni vet ju hur det är, det kliar i fingrarna och man bara MÅSTE. ;) Med facit i hand skulle jag satt de tätare och tydligen trodde jag att lillemans rum var 7 meter långt för det var ungefär så lång jag gjorde skapelsen. Ögonmått som en mullvad.

Vincent blev jätteglad och säger varje kväll -Titta så fint jag har fått! Då blir modershjärtat varmt. Men jag vet ju att det inte räcker med en liten vimpel för att skänka innerlig glädje till det lilla livet så länge till. Glädjen är ju densamma oavsett ålder men föremålet förändras. Till det dyrare ska jag säga. Det som nu är en vimpel kräver en ny X-box konsol eller liknande om 10 år....

Ni visste väl att det senaste inom heminredning är att skippa taklisterna? Bara för att få den där bohemiska & ruffa känslan som är så härlig och avslappnad. Den stilen anammar den här trendiga familjen. ;)

Ha en go kväll vänner!

Jag ska sätta in ett bröd i ugnen och hoppas på mirakel. Wish me luck (innehar OS-guld i grenen sämsta bagerska).

Kram-

h.

 

Blogg ska man tydligen ha. Sägs det.

aha, då satt man här. Som alla andra. Med en blogg på halsen. Nädå, skämt åsido. Det här ska bli skoj. Jag gillar ju att skriva och har många åsikter. Om det mesta faktiskt. Även om jag egentligen inte kan ett smack om ämnet i fråga. ;)

Den här bloggen kommer nog mest att handla om det som upptar min tankeverksamhet en hel del. Nämligen husrenovering och inredning. Tyvärr är det förstnämnda ett ont och jäkligt kostsamt måste, och dessutom ibland även osynligt, för att det senare ska få ta form. Inredning måste var det i särklass största intresset hos svenska kvinnor. Enligt min hemmasnickrade statistik (som bygger på det otroligt vetenskapliga slösurfandet bland just svenska kvinnors bloggar) är den absolut vanligaste inredningsstilen det vita och lantliga. Japp. Shabby chic. Jättefint i gulliga tidningsreportage som Lantliv och Aftonbladets söndagsbilaga. Och hemma hos andra. Men inte hos mig. Jag är inget fan of white. Vitt som bas i all ära men sen är det stopp. Jag gillar färg och olika material. Gammalt och slitet med nytt och modernt är min melodi.

Första fotot ut i den här bloggpremiären blir en bild från lilla sonens rum. Elefanten har jag virkat alldeles själv. *stolt som en tupp* Faktiskt det första jag någonsin virkat. Den är sned och vind, alla benen sitter på olika höjd, snabeln är längre än kroppen, öronen olika stora osv osv. Men söt är den och Vincent älskar den. Det är huvudsaken.

Virkmönster och garn från Stoff&Stil.

Fototapet Lidl (!!!) 159 kr. Svartmålade retropinnstolar, puff, bord är loppisfynd. Bumlinglampa. Gardintyg IKEA. Trälådan med texten "Mjölk är både Mat och Dryck" har hängt med sen jag var liten. Vincent förvarar en del av sina böcker i den.