Långa bryggan i Bjärred. Samhället där jag växte upp. Det ligger ett stenkast från Lund längs Skånes vackra kust. Såhär års när ljuset återvänder och fåglarna kvittrar saknar jag alltid havet. Lukten av tång. Och känslan av sand. Det är nåt speciellt som sitter i så länge man lever tror jag. Nu bor jag mitt i Bergslagen. Milsvida skogar med avgrundsdjupa skogstjärnar. Det är också fint men det är inget hav. Och hur gärna man än vill så är barr mellan tårna inte lika skönt som sand.
Snart är det sommar och då är det vi som åker söderöver.
7 kommentarer:
Vacker bild också... :)
Kramar
Hav är hav - går ej att slå det! Vi saknar vårt gamla hav mellan varven kan du tro..! :-)
Å, älska havet!
Oj vad fint! Det är något speciellt med havet...
Kram
M
Otroligt fin bild!
Precis där gick mitt vatten med barn nr 2.
Välkommen hit! Jag har testat att leva utan närhet till havet. Det funkar inte!
Skicka en kommentar