jag = en awardwinner. alldeles alldeles galet.

 

En glad, nyvaken och rufsig jag poserar med den fina statyetten vid 6-snåret den här morgonen. (dålig kvalité eftersom min kamera ibland inte riktigt vet vad den ska göra efter att jag dränkte den i en halvliter vatten i onsdags....)

 Den fina statyetten. Den ska minsann få pryda mitt kontor for ever end ever. De dagar när jag undrar vad fasen jag håller på med ska pepp-glo på den och komma ihåg känslan när jag fick den.

 Jag vann!! Helt sjukt! Ja det här är helt galet. Och jag kan knappt fatta det och är så där satan-i-gatan-glad! Jag var ju på konferens i Bryssel hela veckan som gick. Det är en årligt återkommande konferens som gick i San Antonio, Texas förra året och innan dess i Peking. Nästa år blir det Cairns, Australien. Det är en ganska stor konferens, ca 900 deltagare var det det här året från 48 länder. Det var en väldigt givande vecka på många sätt. Många intressanta diskussioner med andra forskare från olika delar av världen, trevliga middagar (varenda kväll närmare bestämt) med både liveband, dans och mingel. Och som grädde på moset vann jag en award som jag mottog på den avslutande banketten i torsdagskväll. Den heter Otto Hutzinger student award och består i en glasstatyett och en finfin prissumma. Student är nämligen vad vi doktorander är inom den akademiska kretsen, icke-student blir man först när man disputerat, dvs avlagt sin doktorsexamen. Så det här priset ges till någon som hållit en bra presentation. Och det gjorde tydligen jag. I tisdags närmare bestämt. 13:40 var det min tur att kliva upp på podiet med mic, storbildsskärm och allt. Jag är alltid jättenervös innan jag går upp men så fort man tar första steget upp där och blir presenterad av ordföranden släpper nervositeten och det är bara roligt.

Titeln på min presentation var "Fluorotelomer acids found in humans highly exposed to fluorotelomer alcohols". Jag talade om våra senaste forskningsresultat, pratade halter och tidstrender av olika fluorerade miljögifter och visade även en del grafer, diagram och bilder. De där fluorotelomer acids, telomer-syror är faktiskt en nyhet inom forskningen, det är aldrig någon som tidigare hittat de där i människa, endast i djurförsök. Så det är ju såklart jätteroligt att kunna berätta om. Och varför är detta så viktigt? Jo därför att de här fluorerade miljögifterna (som tex PFOS, PFOA och FTOH) används massor till bland annat ytbehandling av kläder (allväderskläder typ GoreTex), möbler och mattor (för att de inte ska bli fläckiga), texilier, micropopcornpåsar (för att popcornen inte ska fastna), hamburgerpapper (för att vi inte kladdet ska gå rakt genom hamburgerpappret) etc etc etc....listan är lång på alla de sätten vi kan få i oss de här ämnena. De har halveringstider på många år och är troligtvis cancerframkallande hos människa. Sen finns det vissa ämnen som FTOH som kan brytas ner i människan och bli en av de här kemikalierna som är cancerogen och har långa halveringstider. Som tex FTOH. Så om FTOH finns i luften och andas in tas den upp av kroppen och omvandlas till PFOA som sannolikt är cancerogent. Det betyder ju att man inte bara kan förbjuda PFOA utan måste också förbjuda FTOH och alla andra ämnen som kan bli PFOA. Är ni med i resonemanget? :-)

Mitt projekt är ju bara så himla kul!! Jag jobbar med amerikanska och svenska längdlandslagens vallateam. Att få hänga med dem på Världscuptävlingar och samla in blod och luftprover varje vinter är bland det rolgaste man kan göra. Vallarna är så jäkla trevliga och dessutom hur bra som helst på det där med skidpreparering.

Och för att inte tala om mina FANTASTISKA kollegor. Alla mina härliga, fina tjejer. Och våra 2 superbraiga professorer. Vi är verkligen ett superteam och stöttar och peppar varandra som bara den. Våra professorer tror verkligen på oss och ger oss en sån frihet i arbetet att utvecklas. Ibland behöver man den där extra puffen i rätt riktning och då vet man att man får den när man mest behöver det och det är en skön känsla. Det låter kanske klyschigt men jag hade aldrig fått det här priset om det inte vore för alla kollegor. Egentligen är jag säker på att vem som helst av oss kunde fått det för de andra brudarna är verkligen supergrymma på att stå där uppe och prata.

Så; Anna Kärrman, Jessika Hagberg, Anna Rotander, Samira Salihovic, Ingrid Ericson-Jogsten, Bert van Bavel och Gunilla Lindström. TACK TACK TACK!! You rock!!

Stor kram till er allihopa!