barillapyssel på 8 minuter.

 

Vad kan man göra medan man tråkväntar på att spagettivattnet ska koka klart eller vid annan långsam företeelse? Jo, får man då syn på en Posca-penna och en ugly kaffemugg inom samma blickfång kan det hända att den kreativa hjärnhalvan beordrar en att snygga till fulmuggen. Är det Barilla-spagetti så har man 8 minuter på sig. Då kan det bli såhär:

 Det blev i allafall bättre än innan. Enfärgade IKEAmuggar är inte direkt världens mest innovativa i sin grafiska design.

Och just nu brinner det i mina lår och rumpa kan jag säga. Jag kan knappt gå. Och då menar jag allvar. Igår var jag på ett pass som heter Functional Moves. Det är som E-Fit kan man säga för er som känner till det. Fruktansvärt jobbigt. Styrketräning med vikter och stepbräda, balansövningar, tänj, sträck, plankan, armhävningar och högintensiv intervallträning på det. Upp och ner som en galning på den förbannade brädan, vikten över huvudet, ut längs sidan, ner och bak och fan och hans moster. Sträck och dra och ha lång nacke och tårna rakt ut and so on. Heeela tiden dra in naveln mot ryggraden och spänna hela midjehullet. Och på slutet när man var redo att skrika SHOOT ME! så vrålar hurtbullen där framme, som vi även kallar Robocop, OCH NUU SPRINGER VI SÅ FORT VI KAN FRAM OCH TILLBAKA! NER MED EN HAND I GOLVET I VÄNDNINGEN! JA! KOM IGEN NU! Hon menade Idioten men sa inte Idioten. Och det förstår man ju för hade hon vrålat: NU KÖR VI IDIOTEN! hade vi naturligtvis inte låtit oss luras till denna galenskap. Conclusions: Fick nästan kramp 2 gånger, kräktes nästan på slutet och trodde jag skulle svimma mest hela tiden. Men nästa torsdag ska vi gå igen. Det kan ju bara bli bättre.

Japp, så då sitter man här. Med betoning på sitter för gå det kan jag ju som sagt inte. Och ännu värre blir det imorgon. Dag 2 ni vet. Ajajaj.

Jag mantrar till mig själv det som Robocop så käckt sa mitt under de jobbigaste partierna: "smärtan går över men resultatet består."

Kram-

 h.

som i harakiri