tgif.

En riktigt trevlig helg önskar jag er. Det ska jag ha minsann. Och jag tänker inte jobba en endaste sekund på hela helgen. Inga evighetslånga beräkningar av kemiska halter och spädfaktorer eller evinnerligt komplicerad multivariat statiskt som skulle gett mig gråa hår om jag inte redan hade dem. Nä. Inget sånt.

Nyss åt vi thaimat med min pappa som är på besök, snart ska vi ta ett glas vin och se Let's Dance. Heja Anders Timell. Han har ju inga hämningar den mannen.

Peace.

Kram-

h.

tgif= thank god it's friday. :-)

science.

Love is chemistry. S*x is just physics.

{via}

johanna larsson.

Ganska nyligen hittade jag denna fantastiska blogg som drivs av Johanna Larsson. Hennes illustrationer är bara så otroligt vackra så jag finner inga ord. Jag älskar hennes speciella uttryck och former. Jag vill gå tillbaka till hennes sida tusen gånger och bara beundra alla vackra bilder utan att någonsin tröttna. Visst är det härligt när ett bildminne ligger och gör sig hörd under en lång tid efter att man sett det. Så är det med Johannas konst för mig och egentligen skulle det här inlägget kunnat bli hur långt som helst. 

Jag slår vad om att ni allihopa vill klicka er vidare dit efter att ha fått en aptitretare. Klicka HÄR!

Och vet ni. Det bästa av allt. Man kan köpa en illustration eller göra en beställning om  man önskar. Bra va?

smygreklam.

Jag såg härom dagen att en kollega till mig hade gjort ett så fint ordmoln och satt upp på anslagstavlan för Lärarprogrammet. Det var så snyggt. En riktig eye catcher bland alla vetenskapliga artiklar och annan information. Jag roade mig nu på kvällen  med att göra en eye catcher, bokstavligt talat, för det nya Kemiprogrammet som nu finns att söka på Örebro Universitet. Det är kemi med en stor dos av forensik, kriminalteknik, och hade jag  stått i valet och kvalet hade jag sökt direkt. Verkar superspännande. Tyvärr  är ett generellt problem bland landets alla högskolor att studenter inte vill läsa naturvetenspliga ämnen och det är väldigt få sökanden.

Får vi fler sökanden till Kemiprogrammet om jag sätter upp den här tror ni? :-)

Ha en härlig vecka kära ni.

Kram-

h.

bjärred.

{Via: Mat, Vin & HiFi.}

Långa bryggan i Bjärred. Samhället där jag växte upp. Det ligger ett stenkast från Lund längs Skånes vackra kust. Såhär års när ljuset återvänder och fåglarna kvittrar saknar jag alltid havet. Lukten av tång. Och känslan av sand. Det är nåt speciellt som sitter i så länge man lever tror jag. Nu bor jag mitt i Bergslagen. Milsvida skogar med avgrundsdjupa skogstjärnar. Det är också fint men det är inget hav. Och hur gärna man än vill så är barr mellan tårna inte lika skönt som sand.

Snart är det sommar och då är det vi som åker söderöver.

ska ni ut och resa?

 Oh lord what a mess. Men ändå en ganska snygg röra tycker jag.

 Bilar, robotar, tåg, lego och allt en 3-åring kan vilja ha ryms i utanför dessa väskor.

 Nu- lika snyggt som stöket men lite mer ordning.

 Alla väskorna är loppisfynd. Ingen kostade mer än 35 kronor. Mycket snyggare än IKEAs plastlådor om du frågar mig. Och mycket miljövänligare.

 Den översta väskan. Den vita, målade jag och satte dit en lite text med dymo. Jag missbrukar ju dymo men har varit på rehab så nuförtiden kan jag behärska mig någorlunda.

Ska ni ut och resa? Ja den frågan kan man ju ställa utan vidare omsvep när man ser en hög med gamla resväskor travade på varandra. Ungefär som man precis packat klart och var på väg. Men nej. Tyvärr. Vi ska inte ut och resa just nu. Men senare i vår ska jag till Turkku. Eller Åbo som man för enkelhetens skull hellre säger. Jag ska dit och hålla ett föredrag. En blixtvisit blir det nog eftersom jag inte riktigt känner att det finns så mycket tid att stanna nån längre stund. Jobbet ni vet.... Det är mycket nu. Minst sagt.

Däremot ska jag och alla mina härliga kollegor till Australien i slutet på augusti. Ska dit och hålla ett föredrag. Igen. Blixtvist för jag har så mycket att göra på jobbet. Närå, ni gick inte på den va? Har man chansen att åka till Aussie så tar man den och ser till att se sig om lite. Zach ska nog följa med och det kommer bli så skoj så skoj. Konferens i 5 dagar och sen blir det Stora Barriärrevet samt nån annat plågsam vistelse. Vi kan alltid höra med Vincent om vi får låna någon av hans väskor. Kanske amerikakofferten på sisådär 80 kilo...

Och är det någon som har något bra tips om sånt man bör se eller göra i Cairns med omnejd så hojta till bara!!

Fin kväll till er!

Kram-

h.

no one shines as bright as me. {in the kitchen}

Bara se på det här fina doftljuset jag fick av Zach. No one shines as bright as you. Så himla gulligt. Det doftar Hubba Bubba. Mmmmm. Ni förstår ju att mammans hjärta fullkomligt smälte. Och han har valt och köpt det helt själv. Ok då. Sannolikt med hjälp av 2 av tjejerna i klassen eftersom de var med på shoppingturen...

Avslutningsvis vill jag gärna dela med mig av mina skills inom kokkonsten. Jag briljerade nämligen igår. I vanlig ordning får man väl säga. Jag är nämligen väldigt bra på nyskapande och det där med att  tänka utanför lådan. Gå sin egen väg och inte göra som alla andra liksom. Kisar man med ögonen och koncentrarerar sig jäkligt noga kan man nästan se vad det är  skulle bli. 12 points till den som gissar rätt.

Jag tänkte lite tokigt där helt enkelt. För ett tag sedan bakade vi kanelbullar som någon kanske minns eftersom jag redogjorde för det här på bloggen. Som av en händelse blev inte heller det så lyckat. Vad gör man inte för att ens läsare ska känna sig i överläge. :-)

Häpp häpp!

Kram-

h.

en klosstad med fullkomlig yttrande- och konstnärsfrihet.

Jag vill börja med att varna för ett otroligt långt inlägg. Bara så ni vet. Någonstans läste jag att ett blogginlägg inte bör innehålla mer än 4 bilder. Den informationen passerade mig väldigt fort vilket ni ett par scroll neråt kommer bli varse.

Igårkväll byggde vi en stor tågbana på köksgolvet. I samma stora låda som tågbanan förvaras finns också en hel massa träklossar i allsköns färger. När vi satt där och lekte tänkte vi att det vore väldigt roligt att dekorera de där fina klossarna lite grann. Då blir de ju ännu mer användbara och skojsiga. sagt och gjort. Samtidigt lyssnade vi på mellofinalen på TVn. Emellanåt fick vi avbryta måleriet med spontandanser. Till exempel när Top Cats spelade. Då skulle vi hoppa omkring som guttaperkor tyckte Vincent.

Ok, vart var vi. Jo, fram åkte alltså Posca pennorna. De är så användbara så det är inte klokt. Jag har till och med graffitimålat en brödrost med Posca en gång. Kolla här om du vill se hur det kan gå till.

 Fokus flyttat från tågbanan till klossmåleri. Vi sitter....

 ....och ligger...

 ...och ligger ännu mer...

- "Jag klickar på dig mamma". Japp. Gör det du.

 Gubbarna i sin fulla färgprakt.

 En robotkemist i volangklänning som även kan förvandlas till...

 ...en robotbrandman i finkläder.

 Och en robotflicka med pirathatt.

 En piratgubbe som cyklar.

 En robotgubbe som har en motorcykel på huvudet. Ok det är kanske inte alldels tydligt men hör man vad det föreställer så ser man ju såklart direkt!

 En hjulbent gubbe med stor mustach.

 Och en stad. Kyrkan är ombyggd till nattklubb på kvällen och Lek&Buslandet dagtid.

 Med en felstavad graffitivägg.

 Ungdomarna i den här staden älskar skolan. OCH har ett politiskt engagemang. Fint det.

Man får se ut hur man vill i vår stad. Där finns en laglig graffitivägg där man kan säga vad man tycker på ett konstnärligt sätt. Om man vill.

Fin söndag önskar jag er alla i solskenet. I början av veckan ska det bli riktigt härligt vårväder. Äntligen!

Kram-

h.

en barmhärtig samarit? ja tack.

 Sjukstugelunch. Inte så bra. Som Sean Banan skulle sagt.

Tycker ni att det är glest med uppdateringar så är jag beredd att hålla med. Skyll inte på mig. Skyll på baseluskerna som vägrar vika hädan. Men snart så ska man väl vara kurant igen och då jäklar är bloggbehovet uppdämt.

Men hörrni. Har ni hört talas om Den barmhärtige samariten? Enligt wikipedia tar han hand om en man som blivit rånad av rövare. Han tvättade hans sår och lade in honom på ett värdshus OCH betalade för hela kalaset. Jag har kommit fram till att detta är precis vad som krävs för att råda bot på mitt segdragna sjukdomstillstånd. Det är jag alldeles övertygad om. Feber till och från i över en månad. Spränghuvudvärk därtill och ett halsont som kommer och går som en jäkla svängdörr. Därför är detta nu en allmän vädjan (okejrå, något riktad mot en viss person) om att ta hand om mina sår (alltså feber, huvudvärk och allt sånt) på ett korrekt sätt och sen skriva in mig på första bästa Spa. (Gärna Loka för jag tror de har byggt om där.) Och såklart betala för hela kalaset som han den där samariten så snällt gjorde.

Febernedsättande valmöjligheter. Verkligen inte så bra. Samariten skötte Apoteksbestyren dåligt för några år sedan och kom hem med suppositorer för vuxna. "Införes i ändtarmen". Nej tack. Jag valde sugtabletter för barn som smakade skit rent ut sagt. Och jag fick ta 3 stycken. Höll på att framkalla även en magsjuka men jag hivade in en bit ugnspannkaka illa kvickt. Det klarade sig.

Jag ska kasta in ett par sugtabletter till innan samariten ska få bli ombedd att göra en mer lyckad insats på medicininköpsfronten.

Trevlig helg till er!

Kollar ni på Mello eller? Och isåfall vem ska vinna?

Kram-

h.

förgänglighet.

Allt är faktiskt en tillfällighet. Vi lever på lånad tid för tiden tillhör inte någon. Och tänk att ett endaste litet ögonblicks sekund kan ge ett minne som lever  ett helt liv eller mer. Jag ska aldrig glömma att livets allra sista skede också kan vara väldigt väldigt vackert. Men förgängligt.

~funderingar en lördagkväll~

do you believe in ghosts?

what goes around comes around.

 

Via Lotta Agaton.

rostfria drömmar.

 

Rostfria sugrör skulle jag verkligen vilja ha. Coola som tusan men ganska svåra att göra rent gissar jag. Annars kan man ju alltid köpa dem och bara ha stående på en hylla i köket. Fota och lite nonchalant låta dem sticka fram på nåt foto med bildtexten: Jahaaa där skymtar visst de gamla rostfria sugrören fram. Som av en händelse. Jomenvisstserru. Som av en händelse.

Stålblus. Saknar tvättråd tyvärr.

Snygg rostfri stång kan man också ha. Och rosa Pretty Woman-stövlar. Tänk om jag skulle försöka mig på nåt sånt här. För det första skulle jag definitivt bli invalidiserad. I bästa fall i svår diskbråck men mer troligt i ett ryggradsbrott eller en avsliten arm. Och för det andra skulle jag invalidiseras på ett väldigt ovärdigt sätt med gravidsladdermagen hängandes som en påse till allmän åskådan. I somras fastnade jag ju med sladdermagen mellan 2 plankor medan vi målade. Det var ganska smärtsamt vill jag lova. Det kan du läsa om här om du nu vill veta hur sjutton det gick till.

Hur kan man ens göra det där tricket med såna dödliga klackar som hon har. Och ramlar hon ner sticks ju ögonen ut på de stackare som står där nedanför. Kalla mig nu inte sexistisk eller nån som exploaterar en stackars strippa. Nä för hon som hänger där är ingen mindre än världsmästare i Poledancing. Det är också en sport minsann. Ungefär som skidskytte alltså.

Trevlig kväll till er.

Kram-

h.