solsken och supercell.

Idag har vi firat min lillebror som fyller år. Gin & Tonic i solen gav lite av en utomlandsfeeling. Riktigt härligt. Annars har senaste veckan varit ganska hysterisk. Bloggen har fått lida tyvärr. Livet hänger inte riktigt med känns det som. Eller om det är jag som inte hänger med livet. Kan vara så. Mycket jobb, en segdragen förkylning, skolavslutning och allt annat + husfix tar minsann på krafterna.

 

Vi hann dock med en trevlig grill-/vinkväll hos några vänner i fredags. Många skratt och Freddan bjöd på en uppvisning utöver det vanliga. En trippel Salto var det bestämt. Han hade blöta barfotafötter och golvet är ett sånt där svart blankpolerat stengolv. Men No shit Sherlock att han släppte salladsskålen han hade i handen. Imponerande är bara förnamnet! Nästa gång han vill hålla uppvisning ser jag gärna att han har trängt ner sig i ett par redigt blanka trikåer. ;)

 

Jag längtar efter att få vara kreativ. Sy, virka, måla och gjuta i betong för det är så himla många ideér som vill omvandlas från tanke till handling. Och möbler som vill få ny make-up. Men I guess att det måste vänta. Dygnet har för få timmar just nu.

 

Dessvärre kommer det vara ganska tyst här fram till nästa helg eftersom jag åker till Amsterdam på onsdag. Ska dit på konferens och det ska faktiskt bli riktigt skoj. Fin stad, intressant syfte och förhoppningsvis mycket bra nätverkande. Jag ska hålla ett föredrag, eller presentation som vi brukar kalla det, och då är det ju lite extra jobb att förbereda en bra PowerPoint och kanske fundera lite på vad man ska haspla ur sig tala om. :)

 

I tisdags hade vi ett galet oväder här. Det åskade, blåste, regnade och haglade nåt helt makalöst i flera timmar. Har aldrig varit med om nåt liknande. Jag tyckte det var supercoolt och sprang runt med kameran för att försöka fånga nån blixt. Dagen efter kunde man läsa i tidningarna att det varit en sk. supercell. Ett mycket ovanligt och starkt lågtryck som ger enorma vindar, nederbörd och åska under en längre tid. Yepp, stämmer bra. Jag fick en bild när den där supercellen drog vidare och efterlämnade ett otroligt lugn. Riktigt häftigt! Om man inte är åskrädd alltså. Nästan som StormChasers på Discovery. ;)

G'night vänner!

Kram-

h.

PS. Jag måste tacka för alla fina ord jag fått, både här bland kommentarerna men även av medbloggerskor som i inlägg tipsar om mina alster. Det gör mig helt otroligt jätteglad. Jag kan inte riktigt fatta att även andra gillar det jag gör, jag tycker jämt jag har så udda och konstig smak att den nästan är mitt signum. Stor kram till Petra, Pernilla, ReVinyl och Lotten.