8 saker om mig sjäv. del 1.

För ett tag sedan fick jag en liten award och utmaning av tjejen som har den finfina bloggen Randigt & Rutigt. Tack snälla goa du för det! Det man då ska göra är att ge den här utmaningen vidare till 8 andra bloggare/bloggerskor och så ska man berätta 8 slumpmässiga saker om sig själv. Jag tror jag börjar i den änden. Den sista. Alltså med att berätta nåt om mig själv. För att detta inte ska bli Mellansveriges mest långrandiga inlägg så ni alla somnar eller i värsta fall svimmar av tristess tänkte jag berätta om en sak varje dag under de följande 8 dagarna.

Jag börjar med en sak som hände -94 om jag minns rätt. Jag var 19 år och bodde i en supersunkig liten 1:a i Brighton med min dåvarande engelska pojkvän. Jag jobbade på room service på ett 5-stjärnigt hotell och just den här dagen fick vi en beställning på 4 baconmackor upp till finaste sviten. På det här hotellet skulle man vara snyggt men diskret smikad, perfekt uppsatt hår, bära frack, vit skjorta, svart kjol och brett band i midjan. Man fick inte bära brickan som man normalt gör utan den skulle hållas i huvudhöjd med en hand. Ni fattar va, armbågen böjd så handen pekade uppåt nästan som när man stod och rökte på rökrutan sådär lite laid back. Fast istället för cigg så skulle det vara en silverbricka med kupa. Jag gick alltså upp till Presidential Suite med ciggbrickan, knackar på dörren varpå en man öppnar. Han har blåjeans, bar över kropp och en gitarr över axeln. Jag tycker han ser lite bekant ut men tänker inte mer på det. Jag frågar var han vill att jag ska ställa brickan och han visar mig in i vardagsrummet. Där sitter 4 karlar till. TVn är visst paj och de frågar om jag kan fixa den. Jag svarar att jag ska be en vaktmästare komma och se till att det ordnas så fort som möjligt. Han den halvnakne skämtar och säger: -You look like a lady penguine...hahaha. Jättekul. Det där hade man aldrig hört förut med tanke på outfiten.... Jag tackar för mig, önskar dem en trevlig dag och är på väg ut när den halvnakne frågar: -Ska du gå på konserten ikväll? -Vilken konsert? frågar stendumme jag. - Status Quo spelar på arenan ikväll. - No I don´t like Status Quo really, säger den efterblivne servitrisen.Och precis då slår det mig att det är därifrån jag känner igen den halvnakne. De garvade så de tjöt allihopa. - HAHAHA, well, at least you're honest. Here's 2 tickets for tonight, säger den ena och ger mig ett par fribiljetter. Jag gav genast bort de till två av kockarna i köket.

Pinsamt var ordet. Jag skulle kunna rada upp hur mycket sånt här som helst. Jag säger ofta saker utan att tänka. Kan bli väldigt roligt för dem runt omkring fast ganska pinsamt för mig. Men kul är det i allafall och det får man bjuda på.

Imorgon delar jag med mig av något annat. Mer innerligt och nära tror jag det får bli för att väga upp de här dumheterna. Förresten, är det någon som minns popbandet M People? De låg högt på alla listor under 90-talet och jag minns väldigt väl en morgon när jag levererade frukost till en av killarna i bandet. Han öppnade med en handduk runt höften. Jag frågade som vanligt var han ville att jag skulle ställa brickan. Han vänder sig om lite för hastigt och ,ja ni hajjar ju vad som hände. Där stod han som Gud hade skapat honom med hela klockspelet frisläppt till allmän åsyn. - I'm sorry! säger han i lätt panik och rafsar upp handduken igen. -That's ok, säger jag. Ja just det ja. Det är väl ok att få sig en titt på en pop-snopp sådär lite oväntat. Den gången var det mest pinsamt för honom.

 Hög midja, nerstoppat och smalt skärp. Hett.

Allt gott! Ses imorgon!

Kram-

h.

(som fortfarande inte gillar Status Quo. Inte över huvud taget)