
agens kreativa handling bestod i att måla graffiti med den stora sonen. Riktigt kul och ganska beroendeframkallande. Man vill liksom inte riktigt sluta när man väl börjat. :) Och det bästa av allt- det är bara att kladda på. Det kan nästan inte bli fult. Blir det snett eller konstigt gör man bara nån liten skugga, blänk eller nåt annat fint. :) Jag tillhör dem som tycker att graffiti är konst. I allra högsta grad.Så här växte konstverket fram på Zachs papper. Snyggt va?!?
![]() |
| Konturer... |
![]() |
| ...som får en skuggning... |
![]() |
| ...Och VOILÀ! Kolla så ballt! Vill gärna poängtera att han bara är 11 år. :) Iallafall i 3 dagar till. *impad mamma* |
Och för min del blev slutresultatet enligt nedan. Egentligen skulle det stå NAJS. Det låter ju lite ungdomligt och fränt tänkte jag. Dessvärre fick inte S:et plats så det fick bli ett I. NAJI? Vad är det? En asiatisk semesterort? En maträtt? Ett vapen? Ja ni fattar. Inte så ungdomligt och fränt längre...
![]() |
| Ett stort blänk fick jag iallafall till. Råkade nämligen kladda lite där i hörnet...Det vara nära att jag fick 3 blänk till. |
![]() |
| MAMI-11. Hell yeah, that's me! YO!*armarna i kors och hiphip-uppsyn* |
I vår lilla stad, jo för vi är faktiskt en stad sedan typ 1743 eller nåt, finns det inte så mycket ingen gatukonst av den där kalibern som man önskar. Mest klotter tyvärr. Jo förresten, en vägg bakom Apoteket Röda Näsan är målad som en gammal faluröd huslänga med pyntade fönster och allt. Och, hör och häpna, otroligt nog så får den målningen vara ifred. År efter år. Klottarare respekterar visst konstnärer.:)
Men man kanske skulle göra som i den där barnboken om pojken och kritan ni vet. Han som målade grisar och kossor överallt i hela staden. Graffitigrisar och klotterkossor. :)
När vi Freddan fixar i ordning Zachs rum ska han få en vägg med graffiti.;) Kanske kan vi till och med göra den själv? DIY you know. ;)
Trevlig kväll vänner!
Imorgon är det fredag *wiihoo* och då jäklar ska jag vara frisk! *mental c-vitaminboost*
Kram-
h.






an man inte göra som i den där nya tv-serien, och bara byta bo? Men ta med sig familjen förstås. Allt annat vore otänkbart. Annars skulle jag vara den där jobbiga kvinnan som mannen benämner "jeikla tjatkerring". Med gutturala skårrande r. Ända tills han blev uttröttad av allt gnat och gav upp. Då skulle vi byta nycklar med varandra och leva lyckliga resten av våra liv. Han i en halvt renoverad 40-tals villa med ett yttre som skär i det estetiska ögat och en hopplöst ful och dessutom kraftigt lutande tomt. Och vi i värsta skånska drömmen ett par hundra meter från havet.*väser myy preeeciouss* ;)















ag är ett stort fan av gör-det-själv projekt. Gillar jag nåt och tror att jag kan göra det själv så vill jag gärna det. Eller iallafall försöka. Ibland får mannen i huset också 
örra året var jag och några kollegor i San Antonio, Texas på konferens och passade då på att ta en vecka i New York på hemvägen. Freddans kusin bor där sen en massa år tillbaka så det passade ju utmärkt. När man ändå hade vägarna förbi menar jag. ;) Och åker man till andra sidan jordklotet är det ju ingen vits att bara stanna en dag eller två. Nä, en vecka krävdes såklart. Minst.













är rinner snoret fortfarande och febern är inte ännu helt borta. Därför fick det helt enkel bli så att vi ringde in städhjälp. Man måste ju inse sina begränsningar. :) Det är en lokal förmåga som rycker in när dammråttorna vuxit sig stora som illrar. Han är flitig som bara den. Idag moppade han både köket och hallen innan han blev trött. Än så länge städar han bara på prov. Vi får väl se hur mycket han orkar nästa vecka.





