8 saker om mig själv. del 2.

Jag har sån jäkla kräkfobi så ni kan inte ana. Jag kan ligga sömnlös i vinterkräksjuketider, typ nu och ända till april, och bara vänta på att nån i familjen ska börja spy. Visst är det helt orealistiskt och fullständigt icke-rationellt men jag kan verkligen inte hejda mig. I våras ringde jag en KBT-psykolog och hörde mig för lite. Hon hade inte tid då men jag måste nog återkomma fast i såfall vet jag att jag blir tvingad att kolla på en massa äckliga kräk-klipp på YouTube och det klarar jag bara inte av. Uuuh.... Mina värsta tv-program är det där Fear Factor när de tvingas äta en massa äckligt så de kräks och de dära galningarna som hade ett eget program på MTV förr. Lekte med elektricitet, åkte nerför dödsbranta backar på skateboard, åt en massa vidrigt så de kräktes osv osv. Så jävla vidrigt att jag saknar ord. Annars är jag nog ganska fri från nojjor. Tror jag. Får jag tänka en stund kommer jag säkert på nåt annat jag är skiträdd för.

Dessutom har jag ständigt dåligt samvete över att jag inte hör av mig till mina vänner så ofta som jag tänker att jag borde. Ofta vill jag bjuda hem dem på fika, pyssel och trevlighetskvällar men när det väl kommer till kritan blir det aldrig av. Listan på alla vänner och bekanta som jag vill prata mer med, äta goda middagar tillsammans med och lära känna ytterligare är ganska lång. Spendera tid. Connecta liksom. Så ni vänner som läser det här och som jag sagt till: Vi borde träffas snart. Kom över på en fika, mys, middag eller pysselkväll. Tyck inte att jag är nonchalant och tro för guds skull inte att jag inte vill att vi ska ses. Jag vill. Men det är nåt jävla handikapp jag har tror jag. Socialt dysfunktionell eller nåt. Jag ska fan skärpa till mig på den punkten för vänner är fina grejer.

Gonatt!

Nu ska jag väl gå och ligga sömnlös...

Kram-

h.