Av: mig.
Jag valde Humanistisk linje på gymnasiet. Enda anledningen var att man bara läste matte i ett (eller var det två?) år. Hur som helst så var det där man läste minst matte. Det passade mig utmärkt eftersom läraren vi hade i högstadiet sa till mig vid ett tillfälle strax innan terminsslutet: Helena, om du kämpar riktigt hårt de här två sista veckorna så kanske du får en 2:a. Jo men visst. KANSKE får en 2:a. Det var ju banbrytande pedagogik. Jag läste Allmän matte. Och man var ju inte den skarpaste kniven i lådan om man säger så. Överhuvudtaget så var jag inte speciellt intresserad av skolan. Gymnasietiden var bara en passage så att säga. Nåt man var tvungen att ta sig igenom helt enkelt. Och jag kan inte påstå att jag gjorde det med bravur precis. Direkt efter den plågan var över drog jag till England. Helt själv. Jobbade som Au-pair och blev utslängd från första familjen. Åkte till Grand Cayman i Västinidien. Åkte tillbaka till England och bodde hos pojkvännens pappa. Hittade en ny familj ett tag. Flyttade till Brighton med pojkvännen i den sunkiga lägenheten jag nämnde häromdagen.
Jag jobbade på reklambyrå, restaurang, bar och pub. Fick sen ett jobb som Skandinavien-ansvarig på American Express. Heeelt otippat men väldigt kul. Jag jobbade kvar 8 månader tror jag. Sen ville jag bort och åkte till Indien med en dåvarande vän. Efter några år var jag alltså tillbaka i Sverige. Hade inget jobb, inga pengar och ingen lägenhet. Flyttade ett kort tag till Linköping. Sen tillbaka igen. Vilket jäkla flackande och farande. Vilken rastlöshet. Fan va jobbigt tänker jag nu när jag skriver det här. På den här tiden var det otroligt mycket party för mig. Hela livet var en enda lång fest kan man säga. Inget ansvar alls. Så när jag då blev gravid och bestämde mig för att det var dags att ta just ansvar var det nog många som undrade hur fasen det skulle gå. Och hur det skulle komma att gå berättar jag imorgon för det är en historia i sig.
Nu börjar Så mycket bättre och jag tror Jason, Timbuktu, kommer bli den stora stjärnan från den här säsongen. Han är ta mig tusan en ordkrängare utan dess like. Så himla bra tycker jag.
Ses imorgon!
Kram-
h.
1 kommentar:
I love it! Jag var också Au-Pair, och blev utslängd från första familjen! På julafton! Känner till det där med sunkig lägenhet... det har jag också haft några i London...
Du och jag har lite liknande upplevelser kan man säga....:-)
Skicka en kommentar