I'm in love. With a woman.

Fina Mia Skäringer. Bild lånad från Yourlife.se

aaa ni. Vad ska man säga egentligen? Efter att ha sett den här underbara tjejens show igårkväll i Örebro är jag stum av beundran. Och lite kär tror jag banne mig. ;) Dyngkåt och hur härlig som helst heter föreställningen för den som missat det. Har du möjlighet att se den så gör det. Varm, rolig, sorglig och hjärtskärande. Allt på en gång. Man kan liksom inte värja sig för hennes ord. Och vad ska man egentligen säga om det här med att vara tjej och växa upp i den "fula" verkligheten? Livet är ju inte alltid ett fint och lyckligt manus som troligtvis översätts till engelska eftersom det är just så fint OCH lyckligt. Inte så ofta iallafall.

Jag kan ibland tänka att jag är glad att den där ungdomtiden är förbi. Visst, det var mycket kul men det var också jäkligt jobbigt. Kravigt liksom. Och pressigt. Man förväntas vara si och så. Paradoxen av att vara glad över min egen avslutade resa i tonårsland är ju att jag ska uppleva den två gånger till. Genom mina barn. Jag hoppas att deras ungdomsdel av manuset blir en trygg och lycklig tid. Jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så. Det är ett som är säkert. <3