den afrikanska räddningen.

äromdagen var det stängt på dagis och studiedag i skolan. Jag och barnen åkte på utflykt till ett riktigt favvoställe för alla barn. Skärmarbodabergen mellan Nora och Örebro. Det är ett område med jättestora klippblock och branter där grottor bildats som är jättekul att klättra och krypa runt bland. Klättrar man upp på höjden är det superfin utsikt. Perfa picnic-place!

Vi skulle gå den korta rundan tänkte jag, Vincent orkar ju inte gå så himla långt. Helt plötsligt, eller nja...efter ett par timmars lek och fika, kom det en skylt "Välkommen till Mogetorps stignät" och då befann vi oss på Bergslagsleden. Vi hade då gått gaaaanska långt med andra ord. Vincent hade en lång stund tidigare vägrat gå en meter till så jag fick bära. Jag hade kramp i armar och axlar vid det här laget. Det var då jag kom på en alldeles lysande idé.

Jag var i Ghana på tjänsteresa i vintras. Det var en jäkla tur. Duken fick agera bärsjal á la africa. 2 knutar och sen var det klart! En otroligt smart grej.

 Vi gick och gick innan vi kom tillbaka till bilen. Vincent tyckte det var konstigt att sitta på min ygg och sa till en början : Jag vill inte sitta här inne mamma. Sen tror jag han gillade det. Vi hann även med lite annat än att gå vilse.

Trädklättring, fina stenfynd och fika avlöste varandra.

Grimaser. Så himla kul.

Så här snygga är vi!

Vincents läskigaste min. Huuu så rädda vi blev.

Trevlig fredagskväll önskar jag er!

Kram-

h.